Så många frågor....

Hur svara man egentligen en 3åring som frågar en massa?
Det första Elin sa igår när jag hämtade henne från dagis var:
Mamma jag bor faktiskt inte hemma hos pappa, jag bor väl hos dig?
Jag vet inte vad jag ska svara henne, jag svarade henne att hon bor hos pappa ibland. Jag tror inte att hon egentligen nöjde sig med detta svaret utan hon blev tyst och när vi började gå hem så kom ännu en fråga:
Älskar du mig?
Jag stannade upp och kramade henne och viskade till henne att jag älskar henne härifrån enda upp till himlen!!!!!!
Under kvällen var hon trotsig så in i helvete och skulle inte släppa mig. Det hela slutade med att hon och jag sov tillsammans inne i vår säng. Hon kröp tätt intill mig och vi somnade på samma huvudkudde och jag låg och sniffade på min älskade unge. Det är så svårt att förklara för henne och ge svar på allt men en dag kommer hon att förstå.

Hej panikångesten, vad jag saknat dig....

ELLER INTE!!!! Fuck ja varför inte. Passar ju jättebra att du kommer på besök nu mitt i denna smeten!

feel like I'm losing control of myself, I sincerely,

Apologize if all that I sound like is I'm complaining,

But life keeps on complicating, an' I'm debating,

On leaving this world, this evening, even my kids,

Can see I'm grievin', I try and hide it,

But I can't, why do I act like I'm all high and mighty,

When inside, I'm dying, I am finally realizing I need help.

Min lillasyster...

Jag skriver ofta om min bror. Jag har många syskon men vi är 4 syskon som är helsyskon.
Jag har en lillasyster som heter Mathilda, hon kämpar mot en sjukdom som hon haft sedan 2000. Hon är svårt sjuk i reumatism. Vi alla syskon är väl egentligen fruktansvärt trött på hennes sjukdom då vi alla är insatta i vad som kommer hända i framtiden. Jag hatar att leva i framtiden och vill leva i nutid vad som sker här och nu.
Det är ingen hemlighet att jag och Mathilda inte umgås. Det bara är så. Jag tycker absolut inte illa om henne, utan snarare tycker jag synd om henne och mår skit när jag ser att hon inte mår bra.
Hon är 18 och och jag är 30. Det är en stor ålderskillnad.
Hon skrev ett blogg inlägg igår om mig och jag blir ledsen av att läsa att hon tror att jag tycker hon är konstig. Nej fan hon är absolut inte konstig, hon är hon.
Vi är två helt olika personer fast samma blod rinner i våra ådror. Totalt motsattser.
 Mathilda är tillbakadragen, blyg och hatar konflikter. Jag älskar att ta plats, skriker och gormar och vill gärna stå i centrum. Men igår försökte jag verkligen se min syster. Förbi alla sjukdomar, så såg jag henne. Det första jag kände var att jag blev ARG! Arg på mig själv att jag inte skyddat henne mer, smittat av mig av min styrka till henne. Arg för att hon ber om ursäkt för saker som inte alls är hennes fel. Jag blev så jävla förbannad på mig själv att jag inte tillåtig mig själv att se min syster för den personen hon egentligen är.

Tro mig konstig är hon inte utan mer som en blomma. En skör blomma som är så omtålig och fruktansvärt vacker. Hon är så jävla cool för att hon är verkligen hon. Min första känsla är att jag bara vill ta tag i henne ryska om henne och skrika på henne: SE DIG SJÄLV!!!
Där är inget fel på henne, absolut inte. Vi är systrar, totalt motsatter men våra styrkor är att vi är just helt olika varandra.
Lilla fina du. Min älskade vackra lillasyster se dig själv så som jag ser dig nu...

Hur man än vänder och vrider...

Så har man alltid rumpan bak!
Ungefär så brukar det kännas när man ska försöka få fram sitt budskap i denna bloggen. Folk vänder och vrider på mina ord för att sedan analysera fram att det skulle vara något negativ om dem.
När jag skrev att Elin inte var sitt vanliga jag s mena jag inte att hon på något sett skulle fara illa hemma hos J, utan att hon faktiskt var ifrån mig i TRE VECKOR! JAG är hennes mamma och det är inget märkvärdigt om min lilla tjej faktiskt saknat sin mamma. Det är inget konstigt med detta och jag mena inte att J skulle vara en dålig pappa för det. Ibland tycks det glömmas bort att JAG är dessa barnens mamma och dem får faktiskt lov att sakna mig. Det stör mig så in i helvete att jag inte får lov att skriva sådana saker utan att det genast ska misstolkas av en viss herre. Min blogg, mina tankar och MINA åsikter starta dig en egen blogg vet jag!

Jag får faktiskt lov att ha mina åsikter och tankar kring detta och jag kommer att fortsätta med det. Tro mig när allt detta skiter sig kommer jag vara första man till att säga: vad var det jag sa! En strike sen är du ute..... Tro mig, du lär snart fatta vad jag menar med detta...
Jag må vara en bitch men jag kan vara en jävligt farlig bitch när jag väl blir arg!

Prins Benjamin

Jag såg själva livet i dig när du kom

Jag såg hela himlen bakom

Du var allt som mirakel betytt

Och jag kände hur jag föddes på nytt

I rummet omkring oss stod änglarna tätt

De log emot oss på sitt himmelska sätt

Skyddade sin gåva till mig

Och jag tackar Gud för att han sänt dig

Du är Prins av lycka

Prins av kärleken

Hertigen av äventyret, nyfikenheten

Inte först, inte störst, men väldigt speciell

Jag är så glad att du finns

min älskade lilla prins

Jag önskar du får precis det du vill

Jag önskar dig världen och himlen därtill

Vet att livet väntar på dig

Och att jag alltid ska finnas för dig

Dan före dan...

jaha och då är den dagen här som jag fasat för i snart 2 år. J ska ta barnen 50% fre-fre.. Känns inget vidare alls. Jag vill inte vara ego, jag vet att detta är hans rätt som pappa och att det är barnens rätt. MEN oavsett vad man säger så är det JAG som kämpat den första tiden. Det är JAG som hade koliktiden ensam, ingen dagisplats men ändå jobba heltid. Alla sömnlösa nätter, öroninflamationer, halsfluss, vabbdagar. Han hjälpte inte mig då, han ville bara ha varannan helg. Folk tyckte att jag då skulle nöja mig med att han faktiskt "ställde upp" varannan helg. HA skrattretande, ställde upp? in my as han är barnens far!
NUUUU när det finns dagisplats, och Bibbo sover hela natten dåååååå ska han ha dem! NUUU när vi äntligen fått rutiner och grepp om vardagen då ska han självklart komma in i bilden och vara världens bästa pappa.
J saknar säkert barnen det tror jag MEN det stör mig att han nu ska komma och förstöra allt vi byggt upp. Bara för att han vill detta, sen tror jag faktiskt inte ett skit på att han kommer orka detta en längre tid!

Sofi sluta ält det förflutna... Jo jag vet men jag kan ändå inte sluta känna denna jävla bitterheten för allt han faktiskt skitigt i att hjälpa mig med. För i grund och botten har han bara velat vara pappa när det har passat honom. Thats it!
Jag hoppas innerligt att detta är det bästa för barnen, jag vill bara att det ska bli bra för dem.
Det bästa för barnen är ju trots allt att få ha både sin mamma och sin pappa....

Inga gråa hår här inte!

Jo okej egentligen har jag fått MASSOR med grått hår men jag vägrar bli gammal så jag färgar håret!
Nyfärgat och icke grått

(Kortet taget kl 07 på morgonen)

Tillbaka på samma jobb igen..

Hej och hå tillbaka nästan där vi började då. Har börjat jobba på min gamla förskola igen, dvs bara dagtid rätt gött faktiskt men de lär märkas sen när lönen kommer. Förhoppningsvis får Danny snart jobb och då kommer allt ordna sig. Jag har levt på nöd och näppe förr så varför inte köra på det en gång till?
Elin är ett jävla trots monster och vissa dagar knäcker ungen mig totalt MEN nu sen hon kom hem från Js umgänge så har hon blivit tyst och tillbakadragen och livrädd att jag ska lämna henne. Känns ju inte alls bra, förvisso har vi knappt några bråk men detta är ju inte min tjej? Har ingen aning om vad som hänt och varför hon beter sig på detta viset. Detta känns bara fel och olustigt.
Denna helgen har flytit på bra och vi har haft alla 3 gangstrarna hemma. Trots detta så har det knappt varit något bråk eller slagsmål. Känns som att vi kanske går mot bättre tider när det kommer till barnen, eller så kanske dem bara lät oss andas ut en helg.
På fredag ska J börja ha barnen 50% och detta ska bli ytterst spännande att se hur det går hehe....