Kanelbullar

Först var det meningen att det skulle bakas lussebullar men eftersom saffran är satans dyrt fick de bli kanelbullar!

Resultatet av Elins bullar

Jag är trött...

Nått så fruktansvärt. Det går inte att beskriva hur trött jag är inom mig. Jag biter ihop i hopp om att snart blir det bättre. Jag kan egentligen inte alls sätta finger på vad det är men hjärtklappningarna kommer och jag kan inte sova på natten. Jag ligger och vänder och vrider mig och känner paniken inom mig. Det känns som att jag håller på att fullständigt förlora greppet. Är livrädd att få tillbaka min panikångest, kommer den är det kört!
 Det är skönt att jag har jobb att gå till för du slipper jag tänka och känna men det är jobbigt!
Dra ut barnen släpa vagnen i snö för att sedan cykla i snön till jobb. Jobba mina 8 h för att sedan släpa hem barnen igen. Dag ut och dag in, allt bara sker jag orkar inte känna jag bara gör, jag bara är där. Jag vet inte ens hur det känns jag är som en robot. Jag vet inte vad som håller på att hända med mig..
Det är ju nu allt ska vara bra? Varför känns det såhär???
Jag ska försöka kontakta en läkare nu i veckan jag måste få hjälp jag kan inte ha det såhär!
Livsglädje? Vart? Snälla låt mig få känna det...

La familja knast!

Julskyltning på Råå

Jupp dit ska vi idag, jag och barnen och Jimmy. Otroligt spännande detta, förra försöket att göra något tillsammans slutade i ett stort gräl.

Nytt jobb

Jobbet jag har på förskolan är på 50%, jag trivs jättebra och jag har fått en massa extra jobb där hela tiden vilket har fått ekonomin till att flyta på bra.
Jag har försökt få in en fot inom bemaningen här i landskrona men det har varit fullt hela tiden. Jag har fullständigt terrat han den stackaren som är enhetschef där och idag gav det resultat!
Äntligen fick jag in foten där och jag kan själv bestämma vilka dagar jag vill jobba samt tider, dvs jag kan jobba dem dagarna jag inte jobbar på förskolan och jag kan sluta oroa mig inför nästa månad. När man är vikarie så vet man aldrig när jobben tar slut, så nu jävlar har jag verkligen garderat upp mig.

Eftersom Linda och hennes fina dotter Nathalie bor just nu hemma hos oss pga vissa omständigheter så kan man även passa på att hoppa in och jobba natt och på så sätt slipper jag vara ifrån barnen längre tider på dagarna.
Trodde aldrig att det skulle funka så bra att bo tillsammans med någon som det faktiskt går med Linda. Ingen irretation eller något utan vår lilla vardag flyter på och vi kompleterar varandra bra här hemma. Så medandra ord så är det män det är fel på. Det är män jag inte kan bo med, så jag får helt enkelt bli lesbisk! Eller kanske inte.

Och såhär ser hon ut min lilla sambo!

Dem är hemma och båda är nyklippta

Barnen är hemma igen och umgänget är äntligen över för denna gången.
Båda barnen har klippt sig, J rakade Bibbo och jag tog Elle till frissan.

Ord kan såra...

Det finns inget värre när man använder sin makt mot en annan person, speciellt inte om man är familj mot den människan.

Nobodys wife! och kommer aldrig bli det iheller. HELL NO!

It's too bad, but that's me

what goes around comes around, you'll see

that I can carry the burden of pain

'cause it ain't the first time that a man goes insane

and when I spread my wings to embrace him for life

I'm suckin' out his love, 'cause I, I'll never be nobody's wife

Tandlös gumma...

Så nu har vi varit hos tandläkaren. Den framtatanden som är kvar är lös och den gäller nu till att få den till att stanna kvar!!! Inga äpplen, knäckebröd eller morötter till lilla fian nu på ett tag. Fick en ny återkoll om 2 veckor.

När olyckan är framme..

Min dotter kommer numera bara ha en framtand i många år framöver. Varje dag kommer vara en påminnelse av att hon trillat. Hela mitt hjärta har gått i tusen bitar och jag har fetångest.
Elin lekte jättefint inne på sitt rum och skulle gå ut ur rummet snavade på bilgaraget som fanns på golvet. Ansiktet flög rakt ner och tog hela smällen och tanden slogs ut.
Vi var först rädda att näsan var knäckt men Jimmy kom snabbt och vi åkte in med henne och det visade sig att den är inte knäckt iallafall. Lilla loppan har jätteont och sover just nu fullproppad med alvedon.

Morbror han är häftig han

Enligt Bibbo då!

En milstolpe i Bibbos liv...

Ända sen jag satt den där natten o googla med min nyfödda bebis brevid mig har jag haft en klump i magen. Min fråga har varit, kommer han att gå? Kommer jag att få se han springa in i min famn? Bibbo har inte velat gå, han har tagit några få steg för att sedan sätta sig ner. Hans snea fot har varit svagare än den andra så han har bara orkat några få steg. Träning och träning har jag haft här hemma och min ständiga oro över om han verkligen kommer att gå har malt på. Lusläst andra gullefotsföräldrars bloggar där det finns barn som fått många operationer men fortfarande har barnen inte börjat gå trots 3 års ålder osv. Jag har bett till Gud om kvällarna att ge Bibbo styrka i sin fot att han ska kunna gå. NU är mina böner hörda. Han går!!! Förstår ni? Min son går rakt in i min famn med sitt underbara leende! Har gjort en hyllningsfilm åt han:

Ni har rätt..

Först vill jag tacka för era fina komentarer och att ni delar med er. Att tvivla på sin mammaroll kommer man väl alltid att göra tror jag? Jämt är jag rädd för att göra fel med barnen och att det ska lämna spår i dem. Fast sen försöker jag intala mig att jag faktiskt gör så gott jag kan.
Elin är ju glad när vi är tillsammans oftast, hon får panik när jag lämnar henne på Onsdagen (efter Jimmys umgänge) För hon är rädd att det inte är jag som ska hämta henne, så hon hatar nog inte mig. Ibland undrar jag ang detta man trotsar om det är den man är trygg med eller om det bara är något man säger för man är själv så osäker haha?? I vilket fall som helst så hoppas jag att det är därför min lilla knastfia trotsar mig. För även om ungen hade blivit nya Bin laden så hade jag älskat henne ändå.

Mina axlar har lagt av, TOTALT! Har dåliga axlar sen något år tillbaka när jag jobba som personligass och nu är vi tillbaka på ruta ett. Kan inte ens lyfta en kaffekopp utan att det gör skitont, ännu mindre kunde jag lyfta Bibbo upp för trappan utan jag fick låta han krypa upp med stöttning av min fot mot hans rumpa. Fast vi kom upp och han tyckte de va skitskoj! Lättroad liten gosse det dära.

Fattar ni grejen? Igår samlekte mina barn i 45 min!!!!! Elin drog någon larv efter sig och Bibbo kröp för glatta livet efter och som dem skratta, så fort dem blev av med varandra ropa dem efter varandra. SÖTENÖTAR!
Bibbo ropa: ÄÄÄÄÄLLIIN!
Hon svara: Jag är här lille Bibbo.

Sen sist men inte minst, mina allra första dagisfoton är ett faktum! JAG har fått dagisfoto på MINA barn. Annars brukar jag få dela ut bilder på andras ungar på jobb MEN denna gången var det på MINA fisungar <3

Barnen är hemma

och bråket börja direkt, trots att vi bara hann med nån timme. Fan asså jag får sån megaångest! Elin hatar nog mig ibland, eller ja ofta. För jag tycker jag bara skäller på henne just nu hela tiden. Jag vill ju inte bli irreterad och arg men hon börjar trotsa DIREKT! DIREKT börjar ungen hoppa som en idiot i soffan, vråla som en knast osv. Vad är hennes problem? Vill hon inte vara hos mig? Just nu måt jag skit rent utsagt och mina tankar maler på. Vi bråka strax innan jag lämna henne i fredas och vi börjar bråka nästan direkt vi kommer hem. Jag försöker välja mina konflikter med henne men jag måste ju säga åt henne när hon hoppar i soffan och bara skrattar när jag ryter åt henne. Då slutar de med att jag tar tag i henne och släpar iväg henne sen är det hela igång! Skrik, gråt och bråk.
Jag förstår inget alls, helt ärligt asså hatar ungen mig? Vill hon inte vara hemma hos mig?

Älskade Ellebelle mamma älskar dig härifrån till oändligheten!