Hej tomtegubbar...

Yes dessa två kidsen är faktiskt mina helt sjukt!

Blogga inte när du är arg...

Typ en komihåglapp till mig själv. För man låter som en riktig bitterfitta men heey jag fick skrivit det jag ville och det känns genast mycket bättre!

Its my party....

Hur är det nu det ligger till, livet är en fest? Nja kanske inte alltid. Ibland suger det fett. Speciellt när man får upp ögonen när det kommer till vänskap. Jag vill få det till att i en vänskap så ger man och tar. precis som i ett förhållande. När det kommer till en stor del av min umgängets krets så känns det faktiskt som att dem mer tar än vad dem ger? Det är tröttsamt och jag försöker intala mig själv att fallet inte alls är så utan att det mer är som jag inbillar mig. Men tyvärr så är det sanningen. Jag tror att folk helt enkelt tar mig förgivet och att jag alltid ska finnas där för dem.
Jag är fruktansvärt arg på vissa människor men sen är det jättesvårt att säga det face to face till personerna. Jag har pratat med zandra om det och hon förstår precis hur jag menar för tyvärr har även hon fått se hur jävla pissiga mina sk vänner är.
Jag fyllde TRETTIO år. Fattar ni jag nollade... Gissa hur många som brydde sig? ehm ja det är fruktansvärt pinsamt att ens berätta det. Typ EN vän. EN EN EN vän som försökte fixa ihop något till mig men det är ju så jävla viktigt att jag ställer upp för andra. Att jag är en snäll kompis som lyssnar, att jag följer med ut, att jag öppnar mitt hem, firar deras födelesdagar. Men sen när det väl kommer till kritan så är där ingen av just dem vännerna som bryr sig om mig? Sen är de oftast dem personerna som skriver statusar på fb om att deras vänner är falska mm jaha du jag ska bara berätta att ibland så kanske folk helt enkelt är trött på att just du beter dig som en parasit. Suger i dig av andras vänskap tills du blivit laggom berusad då bara drar du. Nej blää för egomänniskor och jag må spela att allt är lugnt men jag lär fullstädigt pissa på dig/er när ni väl behöver min hjälp!

Nu ligger jag på topp...

Du får min värld att snurra....

Nuuuuu jävlar! Radhuset är V Å R T!! Fattar ni? Tänk så fruktansvärt långt jag nu kommit. Inte trodde jag för två år sedan att jag skulle få uppleva denna lycka tillsammans med han. Han som gör mig lycklig och trygg. För två år sedan ville jag nästan dö och nu är varje dag en ny glädje. Vi ska flytta, vi ska få vårt hus med trädgård! Jag har en ring på mitt finger och två söta, starka fina barn, en fått en underbar styvson och en man som jag kan luta min axel mot. Han som jag ligger sked med varje natt, hans famn jag alltid somnar i och vaknar på morgonen av att han ligger tätt bakom mig och håller sin trygga arm runt mig. Denna lycka trodde jag för 3 år sedan var falsk. Jag trodde alla ljög när dem målade upp detta men jag lovar er tvivlar att det finns! Det är verkligen sant. Ni ska bara hitta den rätte, han som får er till att känna er speciella och håller om er trots dina fel och brister!
SÅÅÅÅ nu jävlar är de bara ett fast jobb som fattas sen är denna kvinnan tillbaka igen!

Min lista:
LYCKA check
KÄRLEK check
En man som får mig till att känna mig trygg och älskar mig utan att ändra mig FAKKING CHECK!
Ett rad hus CHECK!
Ett fast jobb.......

På riktigt...

föralltid, förevigt ska det vara vi. Min cirkel är sluten. Jag har funnit min man, min livskamrat. Jag har alltid velat ha den människan som kompletterar mig. Han jag kan luta mot när livet är svårt. Han som orkar bär mig när jag är trött. Han som får mig till att le. Han som snusar och kysser min nacke på natten och håller om mig hårt. Trots alla mina fel och brister så älskar han mig. Han som inte vill ändra mig utan älskar mig även om jag är jag! Helvete vad jag älskar han. Han är mitt förflutna, min framtid min lycka. Jag älskar dig nu är det vi och september 2013 blir vi man och hustru!

då hoppar jag på cykeln igen då...

och ser gla ut. Hemtjänsten wiiie kan knappt hejda mig så fruktansvärt skoj de ska bli och cykla runder denna vintern också. Ni känner ironin va? Detta suger så jävla fett så det finns inte. Men jag är inte bitter, nej då inte alls jag har ju ett jobb men de hade varit fruktansvärt skönt att slippa cykla i  snöstorm. Jaja nu ska jag inte vara negativ utan positiv. Jag träffa massor med nya folk och jobbar nämre hemifrån tror jag. Förhoppningsvis får jag ett längre vik snart.. Mycket snart..... Annars ger jag snart upp och flyttar. Bara bort härifrån där jag kan  få ett jobb. Denna staden suger när det kommer till arbete. Då ska vi inte glömma att jag faktiskt har TVÅ utbildningar men änd blir det bara vik. Seriöst vad är de för fel på mig? Jag vägrar ge mig. Att ge sig är inte min grej men snart så tyvärr får även jag kasta in handduken

men blogga då....

ja herregud vart ska jag börja? Mina dagar försvinner så jävla fort och jag hinner knappt med ett skit.
Jag fick inte tjänsten. Det är anställningsstopp i kommunen och dem har valt att ta in en förskolelärare till nästa termin. Så heeey återigen fede snyft för mig. Det lilla barnet inom mig vill bara lägga sig ner och skrika stampa slå i marken och vråla JAG VILL JU DETTA!!! Blää vad jag hatar att snubbla på mållinjen.
 Har fått ett papper av kommunen att nu har jag jobbat ihop mina timmar och står som första man till ett ledigt vik. Okej, tack vad fint eller något. Jag börjar känna att fuck jag orkar inte bry mig. Det är ju inte så illa att alltid hoppa runder? Eller? jag blir iallafall en jävel på att vara social. Och har snart lärt känna hela landskrona. Jag vet att jag borde bara skaka av mig och gå vidare men fan jag ville verkligen ha detta jobbet och det suger. Jag får lov att tycka lite synd om mig själv tycker jag? SNYYYYFT!
Det värsta är att jag verkligen la ner min själ i detta jobbet men samtidgt så vet jag att jag i allafall gjorde ett avtryck ett märke. SOFI WAS HERE!

Nej nu får det bli nya friska tag... BEMANINGEN HERE I COME!

Skulle ni?

Look, if you had one shot, or one opportunity

To seize everything you ever wanted in one moment

Would you capture it or just let it slip?

För två år sedan...

för två är sedan idag valde jag att skriva på kontraktet till lägenheten i landskrona. För två år sedan idag stod jag med nycklarna i min hand. Vi flyttade in den 21 sep men det var idag jag fick nycklarna. Känns helt sjukt att tiden gått så fort. Skrämmande nu i efterhand när man tänker efter hur jobbigt allt var. Jag ångrar verkligen inte mitt val uta har växt sedan dess och är fruktansvärt glad att jag tog det beslutet. Att jag för en gångsskull agerade efter mitt eget välbefinnande.
Jag minns all min frustration och det enda som egentligen gjorde att jag orkade kämpa var bla ni mina läsare.Alla underbara ord ni skrev till mig. Känslan och vetskapen att ni hejade på mig. Tänk vilken resa vi gjort tillsammans!
Så idag för två år sedan började min resa....

Påminelse

Vill påminna er kära läsare att detta är en BLOGG. Ni har stöttat mig i två nu och jag har delat med mig utav mina tankar och känslor. Jag delar inte med mig av allt i bloggen längre utan skriver lite då och då. Därför kanske det blir missförstånd ibland. Ni mina trogna läsare är bäst och tack för allt stöd jag fått. Vill även tacka er som skrivit era åsikter till mig och jag försöker ta mig till dem och förbättrar mig på vissa punkter. MEN jag är en envis liten jävel och vissa saker tänker jag inte ändra mig på. Thats it. Life is a bitch...


Över till något roligare. Stället jag jobbar på kommer att behöva en barnskötare några år framöver och jag har valt att söka tjänsten. Tänk om jag får tjänsten. Fatta vad detta kan förändra mitt liv? SNÄLLA NI HÅLL TUMMAR OCH TÅR FÖR MIG!!!!!!

Helgen snart slut

Nu har mamma varit här och hämtat Danny för att dem skulle ner till Malmö att lämna Liam. Stackers lille Liam som haft en jävla hosta hela helgen så vi har mest bara tagit det lugnt. Skönt faktiskt för annars brukar det mest vara en massa stress på helgen.
Fick hem mina barn i fredags och detta var andra gången dem var borta en hel vecka och det är en stor saknad efter dem men samtidigt så känns det som en stor lyx att nu helt plötsligt ha hur mycket tid som helst att sköta tvätt och städ och handling. För sedan den veckan dem är här så myser vi bara och gör i princip bara det vi tycker är roligt. Så det har ju blivit rätt bra!!!

Gud vad jag älskar dem!!!!

Härifrån och till evigheten för alltid är det vi <3

Så många frågor....

Hur svara man egentligen en 3åring som frågar en massa?
Det första Elin sa igår när jag hämtade henne från dagis var:
Mamma jag bor faktiskt inte hemma hos pappa, jag bor väl hos dig?
Jag vet inte vad jag ska svara henne, jag svarade henne att hon bor hos pappa ibland. Jag tror inte att hon egentligen nöjde sig med detta svaret utan hon blev tyst och när vi började gå hem så kom ännu en fråga:
Älskar du mig?
Jag stannade upp och kramade henne och viskade till henne att jag älskar henne härifrån enda upp till himlen!!!!!!
Under kvällen var hon trotsig så in i helvete och skulle inte släppa mig. Det hela slutade med att hon och jag sov tillsammans inne i vår säng. Hon kröp tätt intill mig och vi somnade på samma huvudkudde och jag låg och sniffade på min älskade unge. Det är så svårt att förklara för henne och ge svar på allt men en dag kommer hon att förstå.

Hej panikångesten, vad jag saknat dig....

ELLER INTE!!!! Fuck ja varför inte. Passar ju jättebra att du kommer på besök nu mitt i denna smeten!

feel like I'm losing control of myself, I sincerely,

Apologize if all that I sound like is I'm complaining,

But life keeps on complicating, an' I'm debating,

On leaving this world, this evening, even my kids,

Can see I'm grievin', I try and hide it,

But I can't, why do I act like I'm all high and mighty,

When inside, I'm dying, I am finally realizing I need help.

Min lillasyster...

Jag skriver ofta om min bror. Jag har många syskon men vi är 4 syskon som är helsyskon.
Jag har en lillasyster som heter Mathilda, hon kämpar mot en sjukdom som hon haft sedan 2000. Hon är svårt sjuk i reumatism. Vi alla syskon är väl egentligen fruktansvärt trött på hennes sjukdom då vi alla är insatta i vad som kommer hända i framtiden. Jag hatar att leva i framtiden och vill leva i nutid vad som sker här och nu.
Det är ingen hemlighet att jag och Mathilda inte umgås. Det bara är så. Jag tycker absolut inte illa om henne, utan snarare tycker jag synd om henne och mår skit när jag ser att hon inte mår bra.
Hon är 18 och och jag är 30. Det är en stor ålderskillnad.
Hon skrev ett blogg inlägg igår om mig och jag blir ledsen av att läsa att hon tror att jag tycker hon är konstig. Nej fan hon är absolut inte konstig, hon är hon.
Vi är två helt olika personer fast samma blod rinner i våra ådror. Totalt motsattser.
 Mathilda är tillbakadragen, blyg och hatar konflikter. Jag älskar att ta plats, skriker och gormar och vill gärna stå i centrum. Men igår försökte jag verkligen se min syster. Förbi alla sjukdomar, så såg jag henne. Det första jag kände var att jag blev ARG! Arg på mig själv att jag inte skyddat henne mer, smittat av mig av min styrka till henne. Arg för att hon ber om ursäkt för saker som inte alls är hennes fel. Jag blev så jävla förbannad på mig själv att jag inte tillåtig mig själv att se min syster för den personen hon egentligen är.

Tro mig konstig är hon inte utan mer som en blomma. En skör blomma som är så omtålig och fruktansvärt vacker. Hon är så jävla cool för att hon är verkligen hon. Min första känsla är att jag bara vill ta tag i henne ryska om henne och skrika på henne: SE DIG SJÄLV!!!
Där är inget fel på henne, absolut inte. Vi är systrar, totalt motsatter men våra styrkor är att vi är just helt olika varandra.
Lilla fina du. Min älskade vackra lillasyster se dig själv så som jag ser dig nu...

Hur man än vänder och vrider...

Så har man alltid rumpan bak!
Ungefär så brukar det kännas när man ska försöka få fram sitt budskap i denna bloggen. Folk vänder och vrider på mina ord för att sedan analysera fram att det skulle vara något negativ om dem.
När jag skrev att Elin inte var sitt vanliga jag s mena jag inte att hon på något sett skulle fara illa hemma hos J, utan att hon faktiskt var ifrån mig i TRE VECKOR! JAG är hennes mamma och det är inget märkvärdigt om min lilla tjej faktiskt saknat sin mamma. Det är inget konstigt med detta och jag mena inte att J skulle vara en dålig pappa för det. Ibland tycks det glömmas bort att JAG är dessa barnens mamma och dem får faktiskt lov att sakna mig. Det stör mig så in i helvete att jag inte får lov att skriva sådana saker utan att det genast ska misstolkas av en viss herre. Min blogg, mina tankar och MINA åsikter starta dig en egen blogg vet jag!

Jag får faktiskt lov att ha mina åsikter och tankar kring detta och jag kommer att fortsätta med det. Tro mig när allt detta skiter sig kommer jag vara första man till att säga: vad var det jag sa! En strike sen är du ute..... Tro mig, du lär snart fatta vad jag menar med detta...
Jag må vara en bitch men jag kan vara en jävligt farlig bitch när jag väl blir arg!

Prins Benjamin

Jag såg själva livet i dig när du kom

Jag såg hela himlen bakom

Du var allt som mirakel betytt

Och jag kände hur jag föddes på nytt

I rummet omkring oss stod änglarna tätt

De log emot oss på sitt himmelska sätt

Skyddade sin gåva till mig

Och jag tackar Gud för att han sänt dig

Du är Prins av lycka

Prins av kärleken

Hertigen av äventyret, nyfikenheten

Inte först, inte störst, men väldigt speciell

Jag är så glad att du finns

min älskade lilla prins

Jag önskar du får precis det du vill

Jag önskar dig världen och himlen därtill

Vet att livet väntar på dig

Och att jag alltid ska finnas för dig

Dan före dan...

jaha och då är den dagen här som jag fasat för i snart 2 år. J ska ta barnen 50% fre-fre.. Känns inget vidare alls. Jag vill inte vara ego, jag vet att detta är hans rätt som pappa och att det är barnens rätt. MEN oavsett vad man säger så är det JAG som kämpat den första tiden. Det är JAG som hade koliktiden ensam, ingen dagisplats men ändå jobba heltid. Alla sömnlösa nätter, öroninflamationer, halsfluss, vabbdagar. Han hjälpte inte mig då, han ville bara ha varannan helg. Folk tyckte att jag då skulle nöja mig med att han faktiskt "ställde upp" varannan helg. HA skrattretande, ställde upp? in my as han är barnens far!
NUUUU när det finns dagisplats, och Bibbo sover hela natten dåååååå ska han ha dem! NUUU när vi äntligen fått rutiner och grepp om vardagen då ska han självklart komma in i bilden och vara världens bästa pappa.
J saknar säkert barnen det tror jag MEN det stör mig att han nu ska komma och förstöra allt vi byggt upp. Bara för att han vill detta, sen tror jag faktiskt inte ett skit på att han kommer orka detta en längre tid!

Sofi sluta ält det förflutna... Jo jag vet men jag kan ändå inte sluta känna denna jävla bitterheten för allt han faktiskt skitigt i att hjälpa mig med. För i grund och botten har han bara velat vara pappa när det har passat honom. Thats it!
Jag hoppas innerligt att detta är det bästa för barnen, jag vill bara att det ska bli bra för dem.
Det bästa för barnen är ju trots allt att få ha både sin mamma och sin pappa....

Inga gråa hår här inte!

Jo okej egentligen har jag fått MASSOR med grått hår men jag vägrar bli gammal så jag färgar håret!
Nyfärgat och icke grått

(Kortet taget kl 07 på morgonen)

Tillbaka på samma jobb igen..

Hej och hå tillbaka nästan där vi började då. Har börjat jobba på min gamla förskola igen, dvs bara dagtid rätt gött faktiskt men de lär märkas sen när lönen kommer. Förhoppningsvis får Danny snart jobb och då kommer allt ordna sig. Jag har levt på nöd och näppe förr så varför inte köra på det en gång till?
Elin är ett jävla trots monster och vissa dagar knäcker ungen mig totalt MEN nu sen hon kom hem från Js umgänge så har hon blivit tyst och tillbakadragen och livrädd att jag ska lämna henne. Känns ju inte alls bra, förvisso har vi knappt några bråk men detta är ju inte min tjej? Har ingen aning om vad som hänt och varför hon beter sig på detta viset. Detta känns bara fel och olustigt.
Denna helgen har flytit på bra och vi har haft alla 3 gangstrarna hemma. Trots detta så har det knappt varit något bråk eller slagsmål. Känns som att vi kanske går mot bättre tider när det kommer till barnen, eller så kanske dem bara lät oss andas ut en helg.
På fredag ska J börja ha barnen 50% och detta ska bli ytterst spännande att se hur det går hehe....

Helvete vad tomt det var här då

Orkade inte blogga, kände att bloggen tog rent förmycket tid.
Här har det hänt MASSOR!!! Fått tillbaka jobbet på förskolan, jobbar just nu natt inom vården och barnen är hos J i 3 veckor. Umgänget ska utökas till 50% och vi funderar på att utöka vår familj. Spännande eller hur? Skrämmande och spännande. Min kärlek till Danny blir starkare och starkare och ibland när jag känner att nu kan jag inte älska han mer så blir det bara starkare. Min själsfrände. Det var detta jag vill få känna, det var detta jag vill ha. En riktigt familj, inget fejk.
Har fått tillbaka all kontakt med min familj och det är inget tjafs över att vi är med dem utan Danny gillar min familj och verkligen trivs i deras sällskap.
Min älskade lillebror ska flytta tillbaka till Malmö eftersom dem nu ska bli föräldrar och saknaden efter honom kommer bli oerhörd.
Min envishet drog mig hit, fick mig på fötter igen och jag lyckades. jag fick min lycka!!!
Funderar på att lägga ner denna bloggen, den känns som att den tillhör mitt förflutna. Vill starta upp något nytt, något som symbolyserar OSS. VI i denna familjen. Bara VI! Jag vet nu att ett Svenssonliv var inte det jag ville ha, utan ett familjeliv!
Förstår ni, Sofie lyckades, trots mörkert så klarade jag det!!!!!!

Min 3 änglar som jag bär med mig varje dag, en ängel för varje barn. Elin, Benjmain Och Liam. Vem vet snart finns där en fjärde ängel?

Underbart med streptockor???!!

Japp barnen är ner smittade. Vi fick hit Liam i torsdags då det visade sig väldigt snabbt att han hade väldigt ont i halsen så vi tog han till läkaren på fredan där dem snabbt konstaterade att han hade återigen streptockorer i halsen dvs halsfluss. Vi valde att skicka hem honom (vill inte gå in på mer ang detta i bloggen) På söndag morgon vaknade min lilla loppa kl 05 gråtandes och sa att hon hade jätteont i örat hon grät jättemycket och mammahjärtat höll på att gå i 1000 bitar. Jag fick en läkartid kl 13 till henne och där fick vi reda på att även hon hade nu halsfluss. På kvällen upptäckte jag en massa prickar i ljumskarna på Bibbo men trodde då att det var värmeutslag. På måndan hade "värmeutslagen" spridigt sig upp på rygg och mage men han var pigg ocg glad så jag tänkte inte alls mer på detta. Tisdagen hämtade mamma Bibbo och då påpekade dagis prickarna och vi såg att NU var han JÄTTEPRICKIG! Jag ringde Zassa och hon kom då på ideen att det kanske var scharlakansfeber som orsakas utav ja just de STREPTOCKOR! Fick en tid på VC idag och JAAAA ungen har scharlakansfeber! SÅ JÄVLA BULL!
Så nästa gång hoppas jag fane mig att folk tänker lite mer än vad näsan räcker och försöker inte mörka att sitt barn är sjukt!

Nu är den ena hemma!

Ellebelle kom hem idag efter sin helg hos sin pappa och detta fira vi med att ta en tur i stan för att hitta något fint till Danny som fyller hela 29 år idag!
Vi avsluta det hela med en fika och Elin fick bestämma själv vilken kaka hon ville ha... Vad tror ni? Japp den största där var, vad annars?
I morgon har jag tagit oss ledigt och vi ska ner till Malmö och mysa lite!!!

Morgonhumör...

Ellebelle har verkligen sin mors och morfars morgonhumör så de skriker om det. I morse vakna Bibbo typ halv sju och Danny gick upp med honom. Under nattens gång hade tydligen Elin krypit in och lagt sig hos oss, så hon och jag sov gott vidare när D gick upp. När killarna kom in och väckte oss så gick Bibbo fram till sin syster och smekte henne ömt över huvudet. Då flippa Elle fullständigt ut och vråla PILLA INTE PÅ MIG FATTAR DU!!!!! Ja hon är precis som sin mor på morgonen inget morgonmys här icke!

En paus...

Det har varit en intensiv men underbar påsk och barnen skulle fira en minipåsk med Jimmy igår till på tis fm. Eftersom vi har haft ALLA barnen hemma sen onsdags lediga från dagis (dagis is good shit) så kände jag HELL YEAH vad skoj för er (mig) att ni ska lite extra till pappa! Just i skrivande stund är Danny och lämnar Liam till sin mamma och sen ska vi bara MYSA tillsammans för i morgon kommer mina hem igen.
 Skönt med en lite paus i småbarnsförälderlivet!

Som han kan!

Lille Bibbo han pratar verkligen JÄTTEmycket nu. Idag nu på kvällen efter allt påskfirande med familjen här hemma så satt Bibbo inne på rummet och lekte. Efter en stund kommer han ut rusandes och säger:
MAAAMMA.... Åka Emil bil?
Jag: näää vi ska inte åka med morbros bil?
Bibbo: Gå morbror?

Naaw lille skrutten sakna sin morbror jue. Tur det blir grillning i morgon då med dem så prinsen blir glad <3

Tänka att dem verkligen är mina!

Ibland tänker jag tillbaka på den tuffa tiden jag och mina barn haft tillsammans och blir så glad att vi fått det så fruktansvärt bra!
Jag älskar verkligen mina barn och jag älskar att vara med dem. Hade jag fått bestämma hade jag velat ha barnen helt själv. Det finns inget värre än när umgängestiden kommer och jag vet att vi ska vara ifrån varandra. Bara tanken på att dem ska vara ifrån mig i 2 veckor i sommar får ig till att vilja gråta men samtidigt är det deras rätt till sin pappa. Rätten att få vara med han. Det gör så ont i mig och jag vill inte alls...
Jag försöker intala mig att jag kanske behöver den tiden att få andas ut lite för visst är det väldigt intensivt att ha dem det ska jag inte neka till, men nu har jag ju fått turen att Danny kommit in i våra liv och helt plötsligt är det inte alls sådär intensivt och jobbigt längre. För första gången sedan jag blev mamma så är vi faktiskt helt plötsligt TVÅ om barnen och jag kan inte ens beskriva med ord hur lätt allting är!!! Allt bara flyter på och vi kompletterar varandra så bra. Gud vad jag älskar mitt liv just nu. Jag är hel igen <3

GLAD PÅSK!!!

Önskar vi!!!

Jag gillar.....

Min bror.. En av mina stöttepelare. Den som har ordnat mitt liv...
Han ordna så detta var möjligt. Min frihet, mitt liv, min framtid.... Han jag egentligen ska tacka men hållt sig åt sidan. Ibland vill jag bara skrika ut hur stolt jag är att han är min bror, den jag varit med att fostra. Han är en av den finaste godhjärtade människor jag känner. Jag fattar inte ens att han är en del av mig? Min bror? Mitt blod? Mitt allt? Tack Emil att jag får vara din syster... Du har gett mig och mina barn en möjlighet till en framtid som vi aldrig hade fått utan din del av det!!!

Blir arg

I ett jävla år har jag hoppat runder nu.. ETT ÅR av jobb överallt. Jag är trött på det jag erkänner. FUCK!!! Avudsjukan i mig stiger. alla pratar om vad dem ska göra till sin semester osv. Jag försöker le och se jävligt dum ut. Jag vill också ha semester... Jag vill också få känslan av att få vara hemma med mina barn, vetskapen att det bara är vi dem veckorna. FAAAN jag är trött på detta nu. Jag vill inte gnälla, jag har jobb underbara människor jag jobbar med oavsett om det är inom barnomsorgen eller vården dem alla är så fina människorn och jag har kommit dem alla nära meeeeen jag är tröööött förlåt men trött på att vara alla till lags... Jämt ska man stå där redo och se gla ut, redo att hoppa in oavsett vad. Som en jävla robott. Jag känner ibland inte ens folket men man ska kliva in och se såååå gla ut!!! Jag hoppar runder på ca 20 ställen på en månad ibland. Vissa morgnar vet jag inte ens om jag ska jobba dag eller kväll jag blir snurrig på det hela, MEN som sagt jag vill inte gnälla det ger oss pengar men känslan av att få tillhöra någonstans.. Vem är jag?Mitt namn synligt på en lapp någonstans att jag tillhör det stället.. Jag är, jag finns jag är viktig..

Älskar dig härifrån till stjärnorna

In my daughter's eyes, I am a hero.

I am strong an' wise,

And I know no fear.

But the truth is plain to see:

She was sent to rescue me,

I see who I wanna be, in my daughter's eyes.

In my daughter's eyes, everyone is equal,

Darkness turns to light,

And the world is at peace.

This miracle God gave to me,

Gives me strength when I am weak.

I find reason to believe, in my daughter's eyes.

Jag suger...

Ja jag vet jag verkligen fetsuger på att blogga just nu. Men dagarna går så fort så jag hinner knappt med något nuförtiden!
Har fått nattjobb över sommaren minsann så barnen får nog en del lediga dagar i sommar för Jimmy ska bara ha dem i 2 veckor han tacka nej till sina 4 veckor som han har rätt till.
Lägger ut lite bilder så får ni se vad ni gått miste om!

Barnen har börjat på fotboll varje lördag! Fast Elin vill mest gå balansgång..

Elin har kommit på att hon tappat en tand, eh ja ungen är seg i huvudet

Denna mamman är jävligt förkyld och har feber typ alltid

Har haft min Zassa här

Vi passa på att färga mitt hår, Zandra tyckte att färga hår är väl samma sak som att sätta lusmedel i håret?

Bibbo pratar nästan hela meningar nu.



Min styrka, han som jag kan luta mig mot och känna mig trygg med. Min framtid!!

 

Som sagt lusmedel var det ja...

Trött på detta

Är så jävla KRÄKtrött på att ständigt bita ihopa och försöka mötas halvvägs när den andra halvan vill att jag ska gå hela jävla vägen och gärna bära personen tillbaka igen. Detta är man ska vara sammarbetsvillig? Kyss mig i röven här får man ständigt vika sig. Le och ta emot smällen. Visst man ska vända andra kinden till? Men detta är för fan löjligt.
Varför är du så jävla bitter? Inte roligt va?
JAG har mått piss under en längre tid och krälat bönat och bett efter en hjälpande han, lite förstånde från just DIG. Har jag fått det? Neeeej.
Nu när du mår skit så ska jag behöva ständigt tycka synd om dig? I helvete heller, till saken är den att jag bryr mig inte ens om dig. Du är inte ens en del av oss här hemma utan mer något som jag måste dras med. Jag förstår inte varför du ständigt måste svartmåla mig överallt och till alla som orkar lyssna? Fast om det är ditt sätt att få bearbeta ditt bittra sorry ass life så visst fine gör det då. Jag bjuder på det! JAG lever nu, JAG mår bra nu!
VI har fått den lyckan VI förtjänar och vet du vad? I ordet VI är inte du inräknad och kommer ALDRIG bli det!

You don't know how sick you make me

You make me fuckin' sick to my stomach

Every time I think of you, I puke

You must just not know--whoa-whoa-whoa-whoa

You may not think you do, but you do

Every time I think of you I puke

Bilder från utgång i helgen

Skrattretande!

Ibland tror jag faktiskt inte att folk ens känner mig. Dem eller den jag en gång trodde var en av mina närmaste vänner är bara som ett stort jävla fån! Snackar skit och antyder saker jämt och ständigt när personen får chansen. Nej tack vet du vad, det finne en andledning till varför jag inte direkt umgås med dig längre!

The botten is nådd..

Usch jag kan minnas det hela som att det skedde igår. När jag nådde botten, jag krascha, jag grät ut min förtvivlan. Jag ville inte mer, jag orkade inte.
Jag hade i många månader gått med ångest som inte gick att ta på. Bitterhet och hat. Förakt mot alla! Min omgivning såg hur jag mådde trots fejkade leende. Det blödde från mitt hjärta. Mina tankar kretsa kring att det var ju inte såhär det skulle bli? Det var ju inte jag som skulle må dåligt utan han. Jag var fast i mitt hat. I min hjärna fokusera jag helt på att det var hans liv jag skulle göra ett helvete utav.
Ångesten blev värre och värre många nätter vakna jag av att jag kunde inte andas jag ville bara gråta men tårarna frös till is och hatet börja stiga mig åt huvudet.

Ensamheten jagade mig flåsandes i nacken och ingen kunde förstå mina känslor. Jag orkade inte älta det började behålla allt inom mig som en bubblandes gryta som ville koka över....
Varje morgon jag vaknade kände jag hat över att gud inte tagit mig den natten... Jag kunde knappt se hur fina mina barn var för jag orkade inte allt var bara i en konstig gråzon. Timmar med mina vänner i telefon gjorde så jag mådde bättre förstunden men så fort vi la på kom de. Gråzonen sakta som en dimma mot mig.
Det var ju inte så här det skulle kännas?

Jag minns när det vände.. Mars 2010. Mamma stod i mitt kök och lagade köttgryta och pratade på om en massa, men jag minns att jag satt på köksstolen, jag såg hur hennes läppar rörde sig och hon skrattade o tjoade men jag hörde inget mer än mina snabba hjärtslag. Mitt hjärta slog så hårt i bröstet och jag kände att jag vill inte mer. Tårarna började rinna och mamma vände sig om och tittade frågandes på mig.
Jag viskade fram: Jag får ingen luft... och precis då brast det. Jag grät hysterisk kipandes efter andan.
Mamma lyfte ut barnen ur köket in i Elins rum och jag försökte resa mig från stolen men hade ingen kraft kvar. Jag bara grät som ett barn.
JAG VILL INTE MER MAMMA!!! JAG VILL BARA TA BORT MIN SMÄRTA FÖR EN DAG. HJÄLP MIG!
Mammas undrande blick hade försvunnit och jag såg hur arg hon blev. Hon tog tag i mig och sa: NU är detta BRA nu räcker det för fan Sofie! Detta håller inte. Du har 2 helt underbara barn som behöver dig! Hon tog mig i sin famn och krama mig hårt och jag kände hur hon skakade. Jag kände då att någon tittade på mig.
Då öppna jag mina ögon för första gången sen många år tillbaka och såg min älskade flicka stod och tittade undrades på mig med stora ögon i dörröppningen. Hennes blåa ögon mötte mina. Min stolthet, min lycka min förstfödde. Hennes styrka i hennes ögon fick mig till att vakna. Jag bestämde mig där i den stunden och NU är det vi och ingen ska få ta det ifrån oss. Jag ville leva med lycka och känna glädje.
Min botten var nådd och NU skulle jag börja leva dag för dag!