Älskar er

Ringde Jimmy idag för att prata med han ang Elle. Det funkar inte, ungen trotsar, slåss och skriker efter sin pappa. Så han ska förmodligen ta föräldrarledigt för henne i nästa vecka så får hon vara hos han i några dagar för jag är rent slut psykiskt. Jag mår skit av att jämt behöva skälla på henne, detta håller inte i längden.

Ett samtal

Min hemtele ring vid 18 tiden och jag fick höra hans röst. Mitt hjärta började banka i 180. Det gjorde så jävla ont i mig att höra på han att han inte mådde så bra. Naturligtvis sa han inte det rakt ut men jag hörde det. jag känner mig så maktlös och vill bara komma till han.

Allt känns jobbigt när vi är ifrån varandra.Vi båda har känslomurar runt om varandra och vill inte alls visa oss svaga men muren håller på att rasera för oss båda.
Jag vet att många i min närhet är oroliga för mig, MEN han gör mig lycklig. Jag känner mig trygg, han är min trygghet just nu. Jag känner mig liten och hjälplös utan han, jag har vant mig vid att han finns hos mig hela tiden. Jag har vant mig vid att känna hans kropp tätt intill min hela natten. Jag har vant mig vid att kunna luta mig mot han och han lägger sina armar runt mig och pussar mig på pannan. Nu är här ingen som gör det, återigen står jag ensam kvar.. FAAAN VAD JAG SAKNAR HAN!

Där satt den!

ÄNTLIGEN!!!! Bibbo har sovit sin första hela natt, dvs han fick ingen välling kl 23 utan sov HELA natten fram till kl 06. Helt otroligt ju, nästan bud på att hålla ett tacktal eller nått. Men nu tror jag att ungen tjuvläser min blogg så förmodligen får jag ett helvete i natt.

Usch vad jag saknar *PIIIP* Det är faktiskt konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att ha en annan människa hos sig. Jag däckade på soffan, medvetet vill jag inte gå in och lägga mig i sängen. Den kändes så tom och öde. Hans kuddar ligger därinne och doften av han sitter i... Hans familj har hört av sig idag för och kolla hur jag mår och dem turas om att komma hit, hur söta är dem inte? Men de känns tomt och ensamt och jag känner mig svag igen...

Jobbigt

Usch denna helgen har varit så jävla jobbig så de finns inte. Bibbo har inte velat sova, han skulle vara hos min bror igår men han var jätteledsen så dem beslutade att lämna hem han kl 01. Helt rätt beslut, tycker det är fullständigt förjävligt om dem hade behållt ungen där när han är ledsen. Bibbo slockan direkt när han kom hem, men jag och *PIIIP* var vakna till 05, vi bara låg och mös och pratade en massa. Han åker nu i morgon blir borta i flera månader. Fy fan vad de känns i mitt hjärta. Han som blivit en stor trygghet i mitt liv lämnar mig nu. Ensam kvar... Ingen av oss vet vad framtid har att erbjuda MEN vi båda har en plan... Som jag inte tänker lägga ut här utan behåller den för mig själv. En sak är säker, VI SKA BORT FRÅN LANDSKRONA!  Jag orkar verkligen inte vara nära en viss människa just nu. Personen skrämmer mig, jag vet inte vart all det hatet kommer ifrån från personens sida? Varför hatar du mig så mycket? Är det så att du känner att makten har försvunnit nu?

Ibland undrar jag faktiskt hur illa en viss person vill mig? Denna helgen har inneburit en hel del svek från personer i min närhet. Fast förvisso är det personer som jag länge vetat är jävligt falska! Så det är inget direkt som chockar mig. Fast den ena var fan värre än den andra. Saken är den att jag orkar inte ens ge tillbaka. Jag bara la mig i *PIIIPs* famn och lät han trösta mig. Jag blir inte ens chockad? Fattar ni? Då har det gått långt...

Låter det tala för sig själv

Knastdotter

Påväg till dagis gick jag och Elle och pratade.

Jag: I morgon kommer mormor, då ska du åka hem till henne med mormors bil! Du ska sova där..
Elle: JAAAA mormor hämta mig?
Jag: Nej mormor ska inte hämta dig på dagis, hon kommer i morgon.
Elle: OHH kankaka?
Jag: ska mormor göra pannkaka? Har hon sagt det?
Elle: *ser allvarlig ut* JAAAA

Väl framme på dagis rusar Elle in och vrålar:
MORMOR HÄMTA MIG!!! KANKAKKKKKAAA!!!!

ÖHHH okej känns inte som att vår dialog gick något vidare, för tydligen ska ungen äta köttfärslimpa hos mamma och mamma ska som sagt INTE hämta henne...

Varje dag...

Varje dag är en maktkamp här hemma mellan mig och Elle. Varje jävla dag slutar med skrik och gråt. Jag släpar in ungen på rummet och skäller och gormar. På natten innan jag lägger mig går jag in och klappar henne lovar mig själv att i morgon.. I morgon blir en bättre dag. Inte fan blir det det. Jag hatar denna trots, jag vill ha tillbaka min go tjejja igen. Som hon börjat prata nu. Truten går i ett på henne. Hon snackar om allt. MAAAMMMA! KOOOM! Titta, jag hittat. Titta mamma, broren har den. LIIIINS, DET ÄR MIIIIIN! Ungefär så låter de hela dagarna, då ska jag även tillägga att Elle har en väldigt hög gäll, nasal röst som skär in i öronen på en. Min go fina underbara lilla fisunge!

Dagarna knallar på

Bibbo är bättre nu och han har slutat spy. Det hela blev katastrof, hela mitt hem var nerspytt ALLA sängkläder madrasser, ja allt.
Tack och lov kom mamma hit och lämnade pappa här så han fick sova här. Jag höll på att tvätta till kl 03 och då var det andra dygnet utan sömn. Stupade i säng kl 04 Bibbo vakna kl 05 och åt sin första flaska välling som han fick behålla. Somnade om vid 06 sen upp igen kl 07. SUCK!
Igår gick jag i en dvala... Kraschade i säng kl 23 efter Bibbos sista nattaflaska och sov till 08. Nu känner jag mig bättre och det har slutat snurra i huvudet på mig och Bibbo är även han bättre.

På lördag ska Elle hem till sin mormor och Bibbo ska bli passad av Emil och Jenny. Jag och *piiiip* ska hitta på något för sedan ska han iväg ett par månader. Han åker på Måndag. Detta är väl min vanliga tur? När jag hittar någon som verkligen gör mig glad så ska han åka bort. Månaderna kommer kännas jävligt dryga....

Magsjuka

Fick hem barnen igår, Bibbo har dubbelsidig öroninflamation samt magsjuka och tänder på gång. Alla sängkläder och madrasser är nu nerspydda så ungen sover på en hög med handdukar som madrass. SUCK. Min madrass ska vi inte ens prata om för den är nerspydd på alla håll och kanter. Förhoppningvis kommer mamma upp nu på eftermiddan så att jag kan gå ner och tvätta för annars vete fan hur jag ska göra. För Bibbo är livrädd för att vara nere i tvättstugan och skriker som en stucken gris. Att bära ner 2 barn samt tvätt känns inte så värst lockandes i heller. FUCK!

Ensam..

Nu har *PIIIP* åkt i väg för några dagar och jag ska sova ensam för första gången på en hel månad. Känns konstigt och ensamt men jag får vänja mig.
Vill hitta på något, ska försöka locka hit någon som kan hålla mig i sällskap tror jag! Annars får de bli tvättstugan wiiie det är ju alltid skoj en lörda. Känner ni ironin?

Våren är här

Idag har vi varit ute den största delen av eftermiddagen och lärt känna 2 nya mammor här i landskrona! Så vi (jag och Ache) bestämde att vi ska ut och festa med dem nu på lördag.
Barnen har lekt eller ja Bibbo satt mest och käka sand och Elle försökte gå hem hela tiden meeen annars var det skoj, ja okej jag erkänner JAG tyckte väl att det var roligt barnen hade lika gärna stannat hemma och glott på Pippi och sugit på sladdar.
Alla har vi olika intressen?

Bibbo i sina vårkläder, Elle sprang runder så jag kunde inte fota henne eftersom min kamera gått sönder så jag fotar med mobilen. Ingen som vill skänka en kamera till mig? *skratt*

Kaos, men härlig kaos

Ja det var hemskt vad positiv och lycklig jag är hela tiden haha.
Men så ser mitt liv ut just nu. Allt känns bra... ALLT! Jag hade en väldigt dålig period innan, jag var nere på botten och vände. En dag vaknade jag och smärtan i hjärtat var borta! Jag öppnade mina ögon och såg att där var han. Jag släppte taget om det förflutna klev in i framtiden på vingliga ben, jag vågade låta mig själv släppa allt. Lägga mig i hans famn och tillåta han hjälpa mig att läka. Mina vänner har ständigt funnits bakom mig och varit beredda på att fånga mig när jag snavat, utan er hade jag aldrig klarat det.
Ibland kan jag tänka för mig själv, VARFÖR stannade jag så länge hos Jimmy när jag inte var lycklig? Vad var jag rädd för? Varför lät jag mig själv vara så olycklig den sista tiden, när jag faktiskt förtjänade att må bra?
Jag förtjänade en trygg famn, uppskattning, och någon som låter mig krypa upp till han och han håller om mig och jag vet att han skyddar mig mot allt. Allt hänger inte på mig, jag behöver inte tänka för två. Jag får lov att ha ett förflutet, jag får lov att ha en knäpp familj för det är MIN familj och dem ska respekteras!
 När jag har berättat lite för *PIIIP* vad som hänt mellan mig och Jimmy, vissa saker som blev sagda såg jag hur hans ögon svartnade, jag såg hur arg han blev för min skull. Men det var min vardag...
 Oron över att någon i min familj skulle hälsa på och Jimmy skulle bli sur hände ofta, efteråt fick jag ibland slängt saker i mitt ansikte över hur mycket saker han tyckte dem gjorde fel, och jag blev så jävla ledsen då jag faktiskt skämdes över min familj, trots att dem egentligen inte gjort fel. Men jag kände skam. Många gånger ville jag inte att dem skulle komma och hälsa på för jag orkade inte höra efteråt allt skit. Jag ville inte att Jimmy skulle följa med hem till Pappa för jag orkade inte med att höra vilket skitställe dem bodde på, jag orkade inte med hans blickar när vi satt där. Jag orkade inte med skammen jag kände när han tacka nej till kaffe eller mat för han kunde inte äta hemma hos min familj. Speciellt inte hemma hos min mamma för han tyckte hon gjorde äcklig mat och att hon var äcklig??!! Det fick jag slängt mitt i fejset. Så när pappa frågade om vi ville äta högg de i min mage för jag visste sanningen.
Eller som när Zassa hade gjort köttfärssås hemma hos mig när jag hade värkar med Bibbo, Så när Jimmy kom hem frågade vi han om han ville äta? Minen han gav mig,visste jag vad de betydde. Han ville verkligen inte äta hennes mat. Så fort zassa åkte hem stack han iväg och handlade men hennes mat vägrade han äta! Skammen jag kände går inte att beskriva. Det är en massa saker jag bär inom mig som jag vill så gärna berätta för att det ska kännas bättre, jag har funderat på om jag ev ska kontakta en psykolog bara för att få ut alla saker ur mig. Hatet jag känner mot han går inte att beskriva! Varför var han så elak?

Nu känner jag ingen skam, jag vet att *PIIIP* och jag har någorlunda värderinga på saker och ting och jag skäms inte över något.

Jag vet faktiskt inte hur det kommer gå mellan mig och han men just nu är jag lycklig, trygg och fullständigt förälskad och jag nöjer mig med det!

Kärlek

PsykoBibbo

Idag var det BVC kontroll med Bibbo. Jag tog upp hans sömnproblem och läkaren tyckte att vi skulle skicka en remiss till en barnpsykolog, eftersom ungen är SKITJOBBIG på natten.
Han sover rätt okej mellan 19-23 sen börjar helvetet. I med nappen, lägga han på sidan, upp o hyssa han mer välling osv till ungefär kl 05, sen ska jag upp igen kl 07 för Elle ska på dagis ju. Så rullar de på, dag ut och natt in. Vissa kvällar är jag helt slut och vill bara lägga mig ner och dö.
Så nu ska vi till psykolog med Bibbo för att få tips samt ett intyg ifall jag skulle vilja utöka Elles dagistimmar.

Jag fattar inte varför han håller på så hela natten????

Mina rosa moln

Allt går som jag vill nu, jag är lycklig och känner mig fri. Fri att få vara jag. Jag börjar äntligen hitta Sofie.
Jag är glad igen. Min tid är kommen!
Jag älskar att få vakna upp i hans famn. Jag älskar känslan när han kysser mig, det är som en drog. Jag vill bara ha mer. Jag vill bara krypa upp i hans famn känna hans doft, känna när han smeker mitt hår. Hans famn är min borg.
Hans blick gör mig knäsvag, när han drar mig intill sig får jag rysningar och vill stanna där föralltid.

Jag släpper kontrollen nu, jag tillåter mig själv att få vara kär...

Att vara eller inte vara....

Detta med att vara nykär och mamma samtidigt är jävligt svårt. Speciellt om man bor granne med den man är kär i och har blivit som besatt av hans närhet.
Vi har varit med varandra varje dag han sover här, för att sedan försöka smugglas ut ur sovrummet utan att Elle fattar men igår blev han tagen på bar gärning. Han öppna sovrummet och utanför stod Elle och utbrast: OJ! Såååå nu är det färdigt, ungen fattar.
Att vara kär i början så vill man ju alltid visa sin bästa sida och se ständigt fräsch ut. Typ jaaa men jag vaknar alltid fullt sminkad och ser ut som att jag är med i en scene ur pogramet våra bästa år. Försök då fånga spya eller byta en bajsblöja och se sexig ut. Tro mig det går INTE!
Eller när man får gröt kastad på en och man tror man fått bort allt men ena ögonbrynet är fullt? Been there done it.
HAHAHA eller när vi försöker vara diskreta och kyssa varandra i trappan och hans son ropar där nereifrån med suckande röst: AMEN FÖR FAAAAN PAPPA KOM NU!

Varför har ingen berättat hur svårt det egentligen är?

Det bästa med han är att jag kan vara helt mig själv, inga spel, inga lögner alla korten på bordet. Han slänger inte de i ansiktet på mig. Trots att man är "en ghettounge" för han är av samma skrot och korn.

Jag trodde aldrig jag skulle våga släppa in någon i mitt liv igen. Jag vet att hela mitt hjärta är så fruktansvärt förstört men jag vill bli lagad, jag vill våga och tro och hoppas! Det är på helt olika villkor denna gången. Jag behöver inte vara någon annan, jag får vara Sofie!

Lika barn leka bäst! <3

Allt är som vanligt

Eftersom barnen varit hos Jimmy sen i Torsdags och kom hem igår kändes det underbart att få hem dem igen. Mammahjärtat är helt plötsligt helt.
Det är så konstigt, först vill man bli barnledig sen när man väl är det så vill jag ha hem dem igen. Jaja aldrig är jag nöjd.

Dont let them

But don't let 'em say you ain't beautiful oh

They can all get fucked.

Just stay true to you so

Don't let 'em say you ain't beautiful

Oh they can all get fucked. Just stay true to you

Seg helg

Glad påsk!
Detta har varit en riktigt slö helg, barnen har varit hos Jimmy sen i Torsdags så jag har i princip bara legat i soffan eller i sängen och myst med PIIIIP. Riktigt gött!
Åkte ner en sväng till mamma igår och käka kalkon men febern började stiga så det var bara till att åka hem och lägga sig för att mysa vidare i soffan.

Usch är nervös, rädd för vad framtiden kommer innebära. Det är mycket i mitt huvud....

Ett samtal mindre...

Jag ringde idag hem till Jimmy för att kolla hur det gick med barnen, och hooon svarade med stort H! Ja ni vet elaka styvmamman?
 Som tvingar mina stackars barn att städa och äta möglig ost.okej Bibbo hade ätit det meeen okej han äter allt) Först höll jag på att skita på mig!
 MEEEN så tänkte jag att skärp dig SOFIE nu är du den vuxna! (okej klicka luren

MEEEN jag börja prata med den elaka, som för övrigt heter Angelicka och är inte alls elak utan en vanlig tjej. (ja okej liiite borst ihåret) Jag försökte visa mig som den mogna men de slutade det med att vi hade en helt vanligt tjej samtal om allt möjligt. OCH vet ni vad?? människan var dödlig, trots att hon var tillsammans med Jimmy så var hon.... En helt vanlig tjej, en tjej som jag skulle välja som min vän FUCK jag kan inte ens hata människan FUCK!!! Tjejen var bubblig, pratglad, fnissig ja en tjej i min smak FUCK FUCK. Varför har jag målat upp henne som värsta hemska saken? När hon egentligen är en tjej som är precis som jag själv?
Aja bruttan va en typ i min smak, även om jag inte vill erkänna det!

Snart där

1 kilo till sen nere i viktmålet, sen har jag ändrat och vill ner 5 till efter det! Har nu tappat 12 kilo sen jag lämna Jimmy!

Slappna av Sofie

Försök släppa kontrollen, njut! Det går inte, mitt ständiga kontrollbehov skriker i mig. Jag kan inte kontrollera min känslor och jag fullständigt HATAR DET! Jag vill så gärna njuta våga åka med i karusellen, men ständigt gör jag upp reservplaner hela tiden. Jag vill inte förlora, jag får inte det! Det är min tid nu!