Js helg, dagarna går så fort.
Jag känner av att min höstdepp börjar komma och jag är påväg in i min lilla bubbla igen, går med ett falskt leende på läpparna men inombords är jag trött på allt just nu. Bara helt enkelt trött. Det känns som att jag står brevid mig själv och bara ser på vad jag gör. Det är lixsom inte jag som styr mig själv just nu. Sofie bara finns i luften, hon bara är en osynlig skugga av sig själv...
Äntligen har allt börjat ordna sig för mig och jag börjar genast sträva efter mer. Varför kan jag aldrig nöja mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar