Sen en dag när vi satt i bilen skulle iväg på ett kalas så kom en låt på radion. Sjumilakliv med Martin Stenmark. Nackhåren reste sig på mig. Jag kunde känna igen mig själv. Så kände jag!
Låt oss ta farväl,
av både hjärta och själ.
Jag kan ta ett långt hårt straff
för alla stunder vi haft.
Jag vill byta land,
och vara han som försvann.
Börja om på nytt,
och få såret mitt sytt.
När jag vänder och springer långt härifrån,
se mig som saknad, en förlorad son.
Ett stort tack till alla era fina komentarer i det förra inlägget!
1 kommentar:
Musik sofie det är det som kan leda dej på din väg bara dina egna beslut är dom som är bäst för er och jag vet att du alltid väljer det som är bäst för er ... du är en en underbar mamma som ser till dina barns bästa alltid Även fast bibbo får gå i rosa gymnastiks skor heheheh... nej men du ska sträcka på dej och säga till dej själv med gott samvete att jag vill jag kan och jag klarar det du är bäst love you
Skicka en kommentar