Min hemtele ring vid 18 tiden och jag fick höra hans röst. Mitt hjärta började banka i 180. Det gjorde så jävla ont i mig att höra på han att han inte mådde så bra. Naturligtvis sa han inte det rakt ut men jag hörde det. jag känner mig så maktlös och vill bara komma till han.
Allt känns jobbigt när vi är ifrån varandra.Vi båda har känslomurar runt om varandra och vill inte alls visa oss svaga men muren håller på att rasera för oss båda.
Jag vet att många i min närhet är oroliga för mig, MEN han gör mig lycklig. Jag känner mig trygg, han är min trygghet just nu. Jag känner mig liten och hjälplös utan han, jag har vant mig vid att han finns hos mig hela tiden. Jag har vant mig vid att känna hans kropp tätt intill min hela natten. Jag har vant mig vid att kunna luta mig mot han och han lägger sina armar runt mig och pussar mig på pannan. Nu är här ingen som gör det, återigen står jag ensam kvar.. FAAAN VAD JAG SAKNAR HAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar