Jag är trött...

Nått så fruktansvärt. Det går inte att beskriva hur trött jag är inom mig. Jag biter ihop i hopp om att snart blir det bättre. Jag kan egentligen inte alls sätta finger på vad det är men hjärtklappningarna kommer och jag kan inte sova på natten. Jag ligger och vänder och vrider mig och känner paniken inom mig. Det känns som att jag håller på att fullständigt förlora greppet. Är livrädd att få tillbaka min panikångest, kommer den är det kört!
 Det är skönt att jag har jobb att gå till för du slipper jag tänka och känna men det är jobbigt!
Dra ut barnen släpa vagnen i snö för att sedan cykla i snön till jobb. Jobba mina 8 h för att sedan släpa hem barnen igen. Dag ut och dag in, allt bara sker jag orkar inte känna jag bara gör, jag bara är där. Jag vet inte ens hur det känns jag är som en robot. Jag vet inte vad som håller på att hända med mig..
Det är ju nu allt ska vara bra? Varför känns det såhär???
Jag ska försöka kontakta en läkare nu i veckan jag måste få hjälp jag kan inte ha det såhär!
Livsglädje? Vart? Snälla låt mig få känna det...