Jag förstår inget alls, helt ärligt asså hatar ungen mig? Vill hon inte vara hemma hos mig?
Älskade Ellebelle mamma älskar dig härifrån till oändligheten!
tisdag 2 november 2010
Barnen är hemma
och bråket börja direkt, trots att vi bara hann med nån timme. Fan asså jag får sån megaångest! Elin hatar nog mig ibland, eller ja ofta. För jag tycker jag bara skäller på henne just nu hela tiden. Jag vill ju inte bli irreterad och arg men hon börjar trotsa DIREKT! DIREKT börjar ungen hoppa som en idiot i soffan, vråla som en knast osv. Vad är hennes problem? Vill hon inte vara hos mig? Just nu måt jag skit rent utsagt och mina tankar maler på. Vi bråka strax innan jag lämna henne i fredas och vi börjar bråka nästan direkt vi kommer hem. Jag försöker välja mina konflikter med henne men jag måste ju säga åt henne när hon hoppar i soffan och bara skrattar när jag ryter åt henne. Då slutar de med att jag tar tag i henne och släpar iväg henne sen är det hela igång! Skrik, gråt och bråk.
Jag förstår inget alls, helt ärligt asså hatar ungen mig? Vill hon inte vara hemma hos mig?
Jag förstår inget alls, helt ärligt asså hatar ungen mig? Vill hon inte vara hemma hos mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Och ElleBelle älskar sin mamma, hos dej e hon helt trygg och kan vara sig själv för du älskar henne utan villkor!!!
Jag kan trösta dig med att du inte är ensam!! Isac är sjuuuuukt trotsig och ibland tror jag att hans livsmål är att driva mig till vansinne ;-)
Kram
Usch jobbigt! :( Hoppas det löser sig !!
Har det precis lika här hemma. Jag tycker inte jag gör nåt annat än skäller på min son.., och han tycks inte göra annat än retas med mig.
Men det är ju så, dom testar gränser, lär sig vad som är rätt o fel, och testar kärleken.. Jag är så här bråkig och mamma älskar mig ÄNDÅ, för det vet hon ju att du gör trots att du sätter gränser :) (Eller kanske just för Att du gör det.)
Jag känner mig som världens sämsta mamma. När han sover borta en natt eller två hos mormor så är han en ängel. Han kommer hem, och det går 5 minuter så är vi i luven på varandra. Det är INTE roligt. Jag vill vara en sån där go, gullig, bull-o-saft mamma mer än vad jag är. Men orkar inte eftersom allt tjafs tar all min ork.
Men man ska vara medveten om det, att det är endast hos de som barnen vet älskar dom villkorslös som dom vågar vara såna där.
Så varken du eller jag ska vara oroliga för om barnen älskar oss och vill vara hos oss, för vi ÄR den tryggaste och käraste platsen i deras värld. Tveklös.
En barnpsykolog har sagt till mina föräldrar som trodde exakt likadant om mig o min syster. Att där barn känner sig trygga där visar dem alla sina känslor! Om du tänker efter så tror jag nog hon är glad och ni har roligt tillsammans också.
Skicka en kommentar