Hur kan man?

Jag har idag haft alldeles för mycket tid att tänka, känner nu att den sofie som kämpade för att barnen skulle vara med sin pappa har nu blivit totalt likgiltlig och struntar fullständigt i om dem är med han eller inte. jo barnen är med jimmy varannan helg men jag vill eller jag ville ska jag skriva att han skulle vilja vara MER med dem. MEN nu har jag helt lagt ner det och lämnar över bollen åt han. bollen är i rullning *interntskämt*
Jag älskar att vara med mina barn. kanske låter sjukt men de finns inget roligare än att bara sitta i elles rum med bibbo och titta på dem. känna glädjen över att dem är MINA. jag blir sådär äckligt stolt ni vet.. så som bara en mamma kan bli?
Så nu ger jg mig. nu orkar jag inte dalta mer.
jag känner mig starkare för varje dag som går. jag har börjat andas lättare, livet börjar ljusna, jag ler varje dag. jag har börjat våga leva igen!