Är du rädd för ditt eget barn?
Intro
- 89 kronor ska du betala eller?
Hon vaknar upp ur sin dvala för att upptäcka att hon är framme. Det är tomt och öde på parkeringen, hon känner att det fortfarandes dunkar i öronen av musiken.
Hallå 89 kronor sa jag! Taxichauffören tittar på henne med en skarp blick.
Hon fumlar och gräver i väskan och får tag i den sista hundralappen.
Hon Stapplar ur bilen och hör hur fåglarna börja kvittra, morgonen börjar nalkas vid. Lyfter blicken och ser att ljuset från tv hemma flammar i fönstret. Han är vaken.. Med vemodiga steg går hon upp i trappan, sätter i nyckeln tar ett djupt andetag och småskrattar för sig själv när hon tänker vilken tur att jag drack den sista ölen, slagen kommer inte att kännas lika mycket.
Väl inne i lägenheten är de mörkt och det är bara ljuset från teven. Han kanske sover? Hon känner hur hjärtat bankar hårt och hon vänder sig om för att stänga ytterdörren.
- Jaså? Du är hemma nu? Hon ser han rakt in i ögonen, hon ser att han är full och letar bråk. Hon försöker gå förbi han men han tar tag i hennes tröja och går emot henne. Första slaget träffar rakt över kinden och han tar fatt i hennes hår. Han väser till henne
- När fan skulle du va hemma? Hon svarar inte, det är inte lönt han hör henne inte ändå.
- Gå in och tvätta dig du liknar ett zigenarluder och han puttar in henne på toaletten.
Väl inne på toa sätter hon igång kranen och det känns skönt med kallt vatten mot den brinnande, svidande kinden.
Hon lyfter upp sin blick i spegeln och ser sig själv. 16 år gammal, hårt sminkad med en röd kind och tårar i ögonen och en blick full med hat, hon tänker för sig själv hur kunde de bli så fel? Nu i efterhand vet hon vart de gick fel, och nu ska ni få veta sanningen... Hon är redo!
- 89 kronor ska du betala eller?
Hon vaknar upp ur sin dvala för att upptäcka att hon är framme. Det är tomt och öde på parkeringen, hon känner att det fortfarandes dunkar i öronen av musiken.
Hallå 89 kronor sa jag! Taxichauffören tittar på henne med en skarp blick.
Hon fumlar och gräver i väskan och får tag i den sista hundralappen.
Hon Stapplar ur bilen och hör hur fåglarna börja kvittra, morgonen börjar nalkas vid. Lyfter blicken och ser att ljuset från tv hemma flammar i fönstret. Han är vaken.. Med vemodiga steg går hon upp i trappan, sätter i nyckeln tar ett djupt andetag och småskrattar för sig själv när hon tänker vilken tur att jag drack den sista ölen, slagen kommer inte att kännas lika mycket.
Väl inne i lägenheten är de mörkt och det är bara ljuset från teven. Han kanske sover? Hon känner hur hjärtat bankar hårt och hon vänder sig om för att stänga ytterdörren.
- Jaså? Du är hemma nu? Hon ser han rakt in i ögonen, hon ser att han är full och letar bråk. Hon försöker gå förbi han men han tar tag i hennes tröja och går emot henne. Första slaget träffar rakt över kinden och han tar fatt i hennes hår. Han väser till henne
- När fan skulle du va hemma? Hon svarar inte, det är inte lönt han hör henne inte ändå.
- Gå in och tvätta dig du liknar ett zigenarluder och han puttar in henne på toaletten.
Väl inne på toa sätter hon igång kranen och det känns skönt med kallt vatten mot den brinnande, svidande kinden.
Hon lyfter upp sin blick i spegeln och ser sig själv. 16 år gammal, hårt sminkad med en röd kind och tårar i ögonen och en blick full med hat, hon tänker för sig själv hur kunde de bli så fel? Nu i efterhand vet hon vart de gick fel, och nu ska ni få veta sanningen... Hon är redo!
8 kommentarer:
Jag läser gärna vidare!
Kram
Jag vill läsa mer! Spännande...intressant..!
Åh! Jag vill också läsa mera! :D
Jag med!
Hmmm detta låter bekant du....oj zigenarluder det visste jag inte
Du är ju en hejare på att skriva stumpan! Jag vill verkligen läsa mer.. blev nästan irriterad att det inte fanns mer att läsa..
Keep up the good work!
P & K
Madde o terrorister
me want MORE GIVE IT TO ME :)
Jo men en bok skulle säkert bli väldigt intressant ;-)
Nu har ju vi faktiskt turen att vi får kapitelen mejlade till oss varje gång de blivit klara, så vi behöver minsann inte vänta tills boken blivit färdig...=)
Skicka en kommentar