Börjar komma tillbaka...

Sakta men säkert börjar jag faktiskt få rätt på allt igen! tänk att jag faktiskt ha orken att fixa detta HELT SJÄLV! visst fan bryter jag ihop då och då och känner att NEJ detta är inte min grej snälla nån kom och hämta barnen MEN dem känslorna har försvunnit helt och jag njuuter av att få vara med barnen och dagarna bara flyger iväg! jag har inte alls haft ork att skriva nån blogg eftersom jag faktiskt vet att det finns folk därute som bara väntar på att jag ska bryta ihop men TJIIII får ni! detta tös är bra mycket starkare än vad hon själv visste!
visste ni att om man bara sover 1 timme på ett dygn så får man hjärtklappning haha nej men nu vet ni? det har jag lärt mig! en bra natt så får jag sova 4 timmar och en dålig natt så ja då får jag sova 1 timme =)
barnen har helt anpassat sig och elle älskar sitt rum och har börjat prata en massa. hon kan säga hur många ord som helst. idag var det "tissen" (kissen) jag är faktiskt glad och lycklig trots allt som hänt och är nöjd med mitt liv!
tänker inte sitta häroch hålla nått jävla tacktal för folk vet vilka dem är som stöttar mig och hejjar på mig!

står nu val o kval om jag ska söka 30 timmar till elle på förskolan eller om jag ska försöka med 15 timmar för det är rätt skönt och mysigt att ha henne hemma lite. 30 timmar känns så länge eftersom hon inte alls är van vid hur vi lever och allt är så nytt så de kanske blir för mycket för henne?

Men om jag plockar ner en liten bit

Och kallar den för kryptonit

Och ger den till en flicka som är stark!