Han ordna så detta var möjligt. Min frihet, mitt liv, min framtid.... Han jag egentligen ska tacka men hållt sig åt sidan. Ibland vill jag bara skrika ut hur stolt jag är att han är min bror, den jag varit med att fostra. Han är en av den finaste godhjärtade människor jag känner. Jag fattar inte ens att han är en del av mig? Min bror? Mitt blod? Mitt allt? Tack Emil att jag får vara din syster... Du har gett mig och mina barn en möjlighet till en framtid som vi aldrig hade fått utan din del av det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar