måndag 19 juli 2010

Kom hem!

Jag hatar att vara ensam här hemma, jag tar all extra jobb som finns. Jag klarar inte av att sitta här hemma, så fort tystnaden kommer kommer även tankarna och känslorna som ett brev på posten. Jag vill inte alls känna eller tänka, jag vill bara få tiden till att gå så jag kan få hem barnen och begrava mig i dem och jobbet. Antagligen är det väl bra för mig att känna efter men så fort jag börjar rispa lite lätt på ytan kommer smärtan, det gör ont i mig jag har ingen aning om varför men det gör ONT jag vågar inte rispa hårdare jag vill inte veta vad som finns där under ytan som jag gömmer. Varför gör det egentligen ont i mig? Varför är jag så ledsen inombords? Jag är så fruktansvärt trött på att spela den glada spralliga tjejen som jämt har en massa ork. Min mask börjar blekna bort och jag känner mig vilse.
Egentligen vill jag bara lägga mig ner och gråta och inte sluta, bara snyfta tills luften tar slut. Jag är så ledsen och trött på att kämpa och spela! Jag är arg över hela vår sits, jag vill inte alls leva så här. Detta var inte min plan. Just nu när jag skriver känner jag hur jag rispar där på ytan och hur ont det gör men jag vill inte gå djupare jag vågar inte....
Jag har ingen att egentligen prata med om det, jag orkar inte älta det jag spelar bara med, ungefär som en karusell som snurrar runt fortare och fortare och jag kan inte stanna den allt går bara fortare och där finns ingen nödstopp...

Walk my shoes, just to see
What it's like, to be me
All be you, let's trade shoes
Just to see what I'd be like to
Feel your pain, you feel mine
Go inside each other's mind
Just to see what we find
Looking shit through each other's eyes

4 kommentarer:

linda sa...

Gumman
Det där med att känna som du är du inte ensam om... i bland känner man att man vill bara ge upp och bara följa med vinden och föras bort bakom ljuset och det är det som är bra att man kan könna så att man stannar upp och känner efter att man inte alltid ärså där glad och sprallig som man försöker spela... för det mesta är jag arg och vill bara ge upp men så har man dom där små ljusen i sitt liv som får en att gå vidare.. jag är här om du vill du är alltid välkommen hit och bara prata av dej gråta en skvätt eller bara leka lite ..kaffe häller vi i såren.... jag älskar att prata med dej och hoppas du litar på mej jag känner att vi kan prata om allt och dömmer inte någon för vem dom egentligen är
att prata om sina känslor är nog det bästa man kan göra men du har mitt fulla stöd vad det än är

Zazza sa...

Åhhh dumma blogg, skrev precis ett lååååångt inlägg som jag lyckades att radera...orka!!!!
Saken är den att DU TROR att du är så hemlig och svårläst. Men seriöst, skulle det vara ene hemlighet att du känner så??? Kanske för andra som inte känner dig, ja, men oavsett vad du tror eller vill, så känner jag dig bättre än vad du tror....mycket bättre. Men att du skriver att du har ingen att prata med, det tar jag faktiskt bara direkt som en förolämpning för jag menar who the fuck is jag liksom??? Sen att DU väljer att tro att du är hemlig och håller käft det är sin sak, men säg inte att du inte har någon....för det vet du lika väl som jag att det inte är sant.

Zazza sa...

fast sen har du ju rätt att känna precis hur du vill så är det så du känner så fine =)....ville bara att du skulle inse att du inte va ensam. Fast jag trodde faktiskt att du visste att du inte var det <3

Tokiga jag sa...

gumman jag menade mer som att jag vill inte hålla på och älta det till andra därav att jag är tyst. you know bejbi <3