Jag ångrar inte alls att jag lämnade Jimmy. Men ibalnd kan det sticka till lite i mitt hjärta. Speciellt nu under sommaren och man är på lekplatser och man ser hela familjer som är där tillsammans och ser sådär äckligt lyckliga ut. Pappan står och puttar gungan medans mamman sitter med ett leende på filten och tittar på sin fina familj. Själv står man med Bibbo på höften och gungar Elle, ibland säger Elin titta flickans pappa! Då gör det så jävla ont i mitt hjärta så att jag vill gå fram och skalla den dära lyckliga satmaran som sitter flinandes på filten och ser glad ut. Jag blir så jävla avundsjuk och vill också ha det så ju.
Jag vill också sitta och planera semesterresa till spanien och ligga på kvällen och prata om vad man ska ta med på resan och hur kul vi ska ha det. Jag får vara överlycklig om vi tar oss till stranden för jag jobbar hela fucking sommaren för att få ekonomin till att gå ihop.
Nu när det var midsommar så firade vi det nere i Malmö vilket var JÄTTEMYSIGT, men så kom den dära känslan igen att ohh vad jag hade velat fira detta med någon som jag lever med, att vi sitter där tillsammans och äter midsommar mat och dricker ett glas vin och går ut och plockar blommor med barnen och ser ut som lyckliga familjen och skrattar och har oss för att sedan somna tillsammans huller och buller i sängen, ja sådär som på film. Nu hade vi som sagt supermysigt men det är jävligt tufft att ständigt ha allt ang barnen hängandes över en. Jag hade velat ha en karl som kommer och tar barnen i handen och dansar kring stången osså sitter jag där lycklig och tittar på! Så ser jag ut som den dära lyckliga satmaran som man vill skalla.
Det är många saker jag kan känna att FUCK vad det är tufft. Som på kvällen när barnen ska bada och köket är kaos, dååå skulle mannen badat ungarna och jag fixat i köket för att vi sedan sätter oss i soffan och myser med barnen. Neeeej då får man ta skiten när ugnarna lagt sig och nu sitter jag och väntar på min första maskin tvätt ska bli klar och jag ser nu att jag har 4 maskiner till och första maskinen blir klar 22 sååå räkna ut själv när min kväll börjar?
Nej jag är inte alls bitter jag är bara jävligt avundsjuk! Jag älskar mina barn och mitt liv det är inte det, men ibland kan man känna faaan vad allt hade varit lättare när man är två?
Jag vill också höra min dotter ropa: PAAAPPA GUNGA MIGGGG!!!
Elin brukar ofta säga att hon älskar mig, och broren och sin pappa. Då svarar jag såklart att vi älskar henne med. Då brukar hon säga: Pappa älskar dig mamma.... DÅÅÅÅ svider det när jag förklarar att mamma och pappa älskar inte varandra.
Nej men fy vad detta blev ett deppinlägg meeeen så är det ibland i min hjärna.
Så ni som läser min blogg och har en man som hjälper er och stöttar er, snälla efter ni läst detta gå fram och ge han en stor kram och inse hur ,lyckligt lottade ni är!
5 kommentarer:
Shit ja... du har fan så rätt!!! Så fort maken kommer ur duschen ska han faktiskt få sig en bamsekram!
Och du, du får dig en *BAMSEKRAM* du med. En liten tröst är ju att det ju jävligt sällan är så där förbannat vackert som bilden på lekplatsen ger sken av. Den förbannade lekplats-mannen satte sig säkert och kollade på fotboll när de kom hem medan satkärringen fick bada barnen OCH städa i köket själv. Rätt åt henne! ;-)
Kramar
Håller med Hanna om att man får sig en tankeställare när man läser din blogg... Du är verkligen helt fantastisk som fixar allt själv och det ska du vara jäkligt stolt över!!
Kramar från mig
*gåshud* ja, visst har du rätt! Tänker ofta på hur tufft det hade varit och dra runt allt själv - du är grym som fixar det!
Det är ju inte så rosaskimrande bara för att man lever med barnens pappa, men jag förstår vad du menar. Stor kram till dig, och glöm inte att berömma dig själv ibland!
Ja jag har gett honom en kram nu =)
Självklart är det 100 ggr lättare att vara 2 om barnen, finns inget snack om saken, så är det bara. Litegran kan jag dock inte låta bli att bli lite småsur på den dära dumma jävelen (ja han är faktiskt en dum jävel) som kallar sig deras far. Bara för att man har sepererat så borde det INTE innebära att man är själv med sina barn, jag menar man har ju ändå ett ansvar liksom hallå!
Sen finns det ju säkert en massa fördelar med att vara ensam också eftersom att då kan man bestämma allt själv hahahahaha.
Jag kan få lite ont i hjärtat när jag vet hur du tänker, men som jag sagt till dig förut att det finns säkert massa med människor som är superavundsjuka på dig med. Avundsjuka på hur fina dina små pluttar är, duktiga ochallmänt underbara. Avundsjuka på hur de kanske kämpar å har sig på att komma på lösningar som du redan fixat för längesedan.
SJÄLVKLART ska ALLA veta att JAG är STOLT över att JAG är din bästis, men som jag sagt förut: mespottor är inget för mig och därför passar du för mig och jag älskar dig <3
Jag känner alldeles precis så som du gör.. Jag blir så fruktansvärt avundsjuk när jag ser dom där papporna som Bryr sig om sina barn, som dansar med dom på midsommar, som tröstar dom när dom är ledsen, busar med dom hejvilt på gräsmattan, går ute med sina barn i vagnen, tar med dom till badstranden och busar med dom i vattnet, sparkar fotboll.. Alla såna där naturliga saker, som mitt barns pappa inte gör, blir jag sjukt avis på..
Sen det där med tvättning, städning, badning, matlagning osv..., gud så lyxigt det skulle kännas att vara två om det. Jag skulle vara själaglad om jag fick laga mat en dag alldeles ensam i köket..
Det är underbart att vara mamma, men ack det är inte lätt när man är ensam.
Skicka en kommentar