Vecka 40

då var man där.. den magiska veckan. är det över nu? ska jag äntligen få träffa dig min förstfödde son? ska jag äntligen få smeka din kind, få andas in din doft? jag längtar så otroligt efter dig benjamin. mammas älskade gosse. är det sant, ska du snart komma ut till mig? har varit barnledig nu ett helt dygn och som vanligt sitter jag här helt hysterisk och vill ha hem mitt spöke igen. jag är inte hel utan henne hon är mitt allt. visst är det skönt att lämna bort henne då o då men saknade av henne gör så ont i mig. men snart kommer hon inom en timme. inte fan trodde jag att JAG skulle bli en sån mjukis mamma som jag är. haha jaja men de blev man. det går inte och beskriva känslan när man är utan sitt barn. jag kan inte alls förstå dem som lämnar bort sina barn i tid o otid men alla är vi olika, som jag skrev jag är inte hel utan mitt barn. jag känner mig bortkommen och tafatt om jag inte har henne, hon är min styrka!!! har varit sååå anti mina vänner den sista tiden. mina fina älskade vänner men jag orkar inte helt enkelt jag vill inte utsätta er för mitt gnäll. jag tar på mig masken och ler och kör på. ni vet hur jag är. sofie blir snart normal igen jag är snart tillbaka stå ut med mig snaart är jag mig själv igen, förlåt bejbs! har haft min en av mina stöttepelare här. pappa.. mina fina pappa. åhh vad jag önskar att jag hade haft han o zassa närmare mig så vi hade kunnat träffas precis när vi velat. är så otroligt tacksam för att zassen lånar ut han då o då så vi alla kan hjälpas åt.